21-29 mars 2018 arrangerade BQ Travel/Vetlanda Resebyrå och Freddy Duwe årets biodlarresa med 39 deltagare från Sverige och Finland.
Text & bild Johann Lang där ej annat anges
Besöken gick till biodlare och redskapshandlare i Makedonien med Thessaloniki som bas för att i resans senare del utgå från Aten till dess omgivningar. Vår guide Andreas Koniavitis hittade rätt i fackspråket mellan oss och våra grekiska biodlarkollegor. Han gav oss också en fördjupad kunskap om Greklands historia.
I Europa är Grekland 1:a i honungskonsumtion. Oslagbara 1,6 kg/capita kan jämföras med våra 0,6-0,7 kg. 1,5 miljoner bisamhällen försörjer den grekiska marknaden som placerar landet på plats 2 i vår del av världen. Trots detta är medelskörden/samhälle bara 15 kg. Stor skuld till den låga skörden har varroakvalstret och pesticiderna som används i bovete- och bomullsodlingen ansåg man. Troligen finns ytterligare en anledning, nämligen stölder av bisamhällen. Vår guide, Andreas berättade att hans svåger under förra året blivit bestulen på 70 av hans 120 samhällen. Stöldrisken gör att biodlarna samlar alldeles för många samhällen på en plats. 25-50 bisamhällen på en plats var en vanlig syn och är definitivt en anledning till den låga medelskörden.
Det kalla vädret under vårt besök +8-15° C gav inte många tillfällen att möta bin, och bada var det inte tal om, vilket varit fallet vid tidigare resor. Det här var min sjätte resa med BQ Travel/Vetlanda resebyrå och Freddy Duwe. Det jag särskilt värdesätter med resorna är att de gått till länder i tre världsdelar där villkor och förutsättningar för biodling varierar. I politik och ekonomi har biodlingen där funnit sina vägar till överlevnad och utveckling. Varroakvalster och jordbrukets kemi har i länderna varit biodlarnas och binas främsta fiender.
Hellenic Institute of Apiculture
Dr Fani Hatjina är föreståndare och berättade för oss besökare hur man på räls kör samhällen ut och in i lokaler för att dessa på lämpliga tider får komma ut till parning. Systemet är inte unikt utan det förekommer sedan länge i Australien. Här har man använt det under de sista tre åren.
I Grekland har man tre underarter av honungsbiet och varje år arbetar institutet med en av dessa tre.
- Apis mellifera macedonica finns i centrala Grekland och norrut.
- Apis mellifera cecropia finns i centrala Grekland till Pellopones
- Apis mellifera adami finns på Kreta.
Det är svårt att hålla isär raserna. Genom handeln med bin uppträder fler och fler hybridiseringar. Kriterierna mäts fyra gånger om året. De bör vara lika för alla biodlare, produktivitet motstånd mot sjukdomar, sundhet. Efter två år väljs de bästa drottningarna.
Ett stort problem är importen av bin från andra länder som man samarbetar med. De bästa bin är alltid de som anpassat sig lokalt. De är anpassade till klimat och natur säger Dr Fani Hatjina på institutet. Samarbetsländerna i EU har samma erfarenhet.
I stora moderna lokaler på institutet finns avdelningen för biodling vars ansvar ligger under ministeriet för landsbygdsutveckling och mat. Regionen där Institutet ligger svarar för ca 60 % av Greklands totala honungsprouktion.
På institutet arbetar två (2) heltidsanställda med en övermäktig arbetsbörda. Arbetet omfattar inte honung eller produkter från bisamhället. Målet är att förbättra biodlingstekniken, bekämpning av sjukdomar, bevara och förbättra det genetiska materialet och kartlägga effekterna av föroreningarna på binas biologi.
Utrustning finns på institutet för att kartlägga arternas DNA men för de 2 anställda räcker inte tiden till detta. (DNA kartläggs numera även i gamla vaxkakor med yngelskinn.)
Man har enorma förluster av bisamhällen p.g.a. neonikotinoiderna där det enda som är säkert med dessa preparat är att de förorsakar stor skada. Med varroaproblemen samarbetar man med flera europeiska länder. Oxalsyra är den metod de rekommenderar biodlarna. På senaste året har man gått från droppmetoden till förångning och man rekommenderar 1 förångning per år. Det varma klimatet gör det svårt att arbeta med tymol mot varroa, samhällena omkommer.
Nosema bekämpar man med ekologiska metoder. Den förekommer både hos Apis cerana och Apis mellifera i så extrema temperaturer som +40° C. Därför pågår bekämpningen året runt. Störst är problemen med nosema under november – mars.
Råden till biodlaren är drottningbyte, förnya kakbygget och undvika fuktiga lägen för bigården.
Institutet har även en filial i Aten. Man berättade att det finns 25 000 biodlare i Grekland varav 5 000 bedriver biodlingen som yrke. För yrket krävs att man har över 300 samhällen. 65-70 % som skördas är pinjehonung men sorter från timjan, apelsin, kastanj, skog och blommor förekommer. Biodlarna säljer sin honung för ca 4 Euro/kg till grossist. I affären kostar den sedan 8-15 euro/kg.
Med 1,8 kg honungskonsumtion/capita exporteras inte mycket men vi importerar en hel del säger institutets föreståndare. Ett snabbt överslag visar att det krävs en årsproduktionen 22500 ton för att 12,5 miljoner grekiska konsumenter ska äta sig mätta på honung. Det stämmer också med den uppgift vi fick senare på resan vid besök på Agricultural Sciences Institute som är en offentlig enhet inom landsbygdsutvecklings- och livsmedelsministeriet och tillhandahåller jordbruks- och trädgårdsutbildning.
Resedeltagarna samlade tillsammans med Dr Fani Hatjina, Hellenic Institute of Apiculture.
Vassilissa Greek Organic Factory – timjanhonung med 24 karat guld
Ett familjeföretag som bjuder på lyxhonung med 24 karats guldflingor!
Även i tappningsanläggningen visas utrustning på guldnivå om än i rostfritt. Därifrån kommer designade förpackningar i glas och kartong ut i världen, engelsmännen sägs vara förtjusta i guldhonungen och har prisat den med medaljer.
Med den lilla maskinen till höger produceras s.k. honeystickers, portionsförpackningar för hotel och restauranger. Med den kan gästerna söta sitt tée eller klämma godsaken på frukostfrallan.
Anel Honey Park
Företagspresentation av biodlingsutrustning och besökspark.
Sortimentet av bikupor finns både trä och plast. Plasten med isolering ingjuten i hårdplast har ca 20 % bättre värmeisolering berättade de båda representanterna från Anel.
Kuporna hålls samman av med hakar. Bärhandtag finns diagonalt i hörn så två personer praktiskt kan bära hela kupan utan att den tippar över.
I företagsparken med bikupor och biväxter fanns också ett s.k. hälsohus där de trötta besökarna köade för att inhalera den hälsosamma luften från ett bisamhälle. Tyvärr var inte samhället befolkat så vi fick aldrig bekräftat om det verkligen existerade en sådan effekt i dessa små hus som finns i många länder på Balkan och i Östeuropa. Vid tillfället saknades det inte patienter ty hela vår grupp var starkt drabbad av influensa. Endast två deltagare undgick att smittas varav den ena dagligen använde propolislösning.
Reseledaren Freddy Duwe som under och efter resan varit ansatt av influensa berättade följande: Han hade efter hemkomsten under en dag ”lagat till tymolremsor” för varroabehandling av sina samhällen. Han använde andningsmask med filter för att mildra de ohälsosamt kraftiga tymolångorna. När han efter några timmar var färdig med arbetet tog han av masken och upptäckte då att han hade mycket lättare för att andas. Kan det varit så att tymolångorna som trängde genom andningsmasken haft en välgörande inverkan på hans influensa? Eller infann sig den välgörande känslan när han avlägsnade andningsmasken och därmed fick andas ”fritt” igen? Det här förtjänar att undersökas.
I det kalla, regniga vädret besökte vi en bigård några km intill Anel-parken. Flustermatare fanns på både stora och små samhällen.
I det angripna trädet intill kuporna producerar stora vita larver en lushonung av bästa kvalitet berättade man för oss. Inte ens här hördes minsta bisurr i det regnet.
Melissokomi biodlings-material i Kavala
Drygt 150 km nordost från Thessaloniki vid Egeiska havet ligger Kavala. Under bussresan dit skymtade vi större bigårdar med upp till ett 50-tal bikupor. Snöklädda berg mot gränsen till Bulgarien följdes av en vacker kustremsa vid Egeiska havet.
Melissokomi bjöd på provsmakning av tre olika sorthonungar, dessutom fick varje besökare en valfri burk av deras honung som av besökarna bedömdes som ypperlig. Företagsledaren Adonis tillika ordförande i den lokala biodlareföreningen var vår guide under besöket på företaget och efterföljande besök hos två bröder som sedan tre år drev ett eget biodlingsföretag och säljer honungen under namnet Melissokomi.
Biodlingsutrustning fanns för små och medelstora biodlare med elektronik till slungare. Deras bikupor var av oisolerat trä.
Till naturliga biodlare fanns halmkupor av plast.
Även vid det efterföljande besöket hos två bröder hölls honungsprovning. En av bröderna hade utbildat sig som designer i England men valt att återvända hem och ägna sig åt biodling.
Meteora
Fantastiska bergs- och klippformationer med Orthodoxa kloster som vi besökte på vår väg ner mot Aten.
Snåla odlingsytor för munkarna och ingen idealplats för biodling.
Anels fabrik för biodlingsutrustning i Aten
En ånggenerator rensar vax och ramar. De säger att vaxets betydelse är så viktig att det kallas biodlarens hemgift. Omsättningen är ca 7 milj euro varav 0,5 miljoner euro på honung.
Mot varroa arbetar man också med en metod av paraffin, saltsyra och vatten som sprejas i kupan.
Här liksom i EU planeras för en kod som varje kupa och ramar kan märkas med. Man jämför detta med koden som finns för andra husdjur som kor, får och hästar. Visserligen kan stölderna stävjas. Kupa och ramar märks men inte bina. Det gör att jämförelsen haltar.
Attiki Honey
Greklands största honungsproducent.
-Landets konsumenter vill helst ha flytande honung. Den mesta av vår honung är flytande men honung från timjan kristalliserar. Därför blandar vi den med andra sorter så den håller sig flytande berättade man på företaget.
Sorter vi fick smaka var pinje, blomster, ljung och timjan. Två av dessa fick gästerna i små prover.
”Allt som på riktigt har värde har honung som källa” är deras valspråk som finns på en stor affisch i företagets packrum. Såväl glasburkar som dekorativa plåttunnor på 30 kg är redo för distribution ut i världen.
Varumärket är välkänt hos kräsna konsumenter.
The Institute of Agricultural Sciences
Institutet för jordbruksvetenskap administreras av ministeriet för landsbygdsutveckling och livsmedel. Grundat 1901. Det bidrar till utvecklingen av Greklands jordbruk genom utbildning, specialiserade jordbruksfrågor (som biodling, vinodling, trädgårdsaromatiska- och medicinalväxter etc. Under de senaste åren har man utarbetat miljömedvetenhetsplaner.
Här fanns en stor samling gamla biodlingsredskap.
Även dagens miljömedvetande finns bevarat i muséet med detta vykort.
Endast en av de ungdomar som tog emot oss på institutet var biodlare .
Apivita – kosmetikföretag med fokus på biodlingens produkter
Kontor omgivet av trädgård med medicinalväxter som gynnar bin.
I ståtliga lokaler med träd och växter kunde vi med honungsötade drycker och tilltugg se lönsamheten i biodlingens produkter. Antonis Zacharakis, professor vid universitetet i Aten och medarbetare till Apivita välkomnade och ledde in samtalet direkt på propolis som ingår som ingrediens i Apivitas schampo och krämer.
Apivita producerar produkter för alla åldrar.
Man har testat olika typer av propolisgaller i bisamhället. Bästa gallren hade 2 x 2 mm hål. I de galler som finns i handeln hos oss är hålen rektangulära 2 x 8 mm. Att täcka så stora hål har bina svårt att samla nog med propolis och då ersätts det ofta med bivax och pollen menade Zacharakis. Mindre hål i gallret klarar bina lättare att fylla med plantornas hartser = propolis. Andelen planthartser i galler med mindre hål är därför större påstod Zacharakis. Det pågår också undersökningar på vilka växter som ger mest propolis — Naturens antibiotika!
-Det är ingen skillnad mellan de grekiska biarterna och deras förmåga att samla propolis. De kaukasiska bina som anses som bra på att samla propolis klarar inte det grekiska klimatet. Extrahera propolis gör man med alkohol utom när det ingår i hårschampo säger Zacharakis.
I varroabekämpningen pågår försök med oxalsyra/glyserin men effekten av glycerin på bina måste studeras närmare.
Kunskapsresa till demokratins vagga
I Aten hölls de första demokratiska folkförsamlingarna för 2500 år sedan. Röstningen skedde med handuppräckning. Troligen tilläts varken kvinnor eller slavar rösta, en tredjedel av befolkningen hölls som slavar. Grekland ingick då i det Persiska riket. Alexander den store, en Makedonisk kung enade grekerna och ledde dem i frigörelsen från Perserna. Därefter tog romarriket med kristendomen vid för att senare fördrivas av turkar och muslimer.
På Akropolisklippan ligger templet Parthenon. De som för tillfället haft makten har där hyllat sina gudar, grekiska, kristna, muslimer. Tills en smålänning, Otto Köningsmarck, på uppdrag av makthavarna i Venedig på 1600-talet sköt sönder templet som då var ett turkiskt krutlager. Hela templet blåstes ut av explosionen och idag ägnar man sin kraft åt ständiga lagningar och renoveringar av templet. Det sägs att trafiken med luftföroreningarna nu är fienden. Bilar med jämn/ojämn slutsiffra tillåts köra i staden på motsvarande datum. Grekerna är anpassningsbara och har hittat en lösning. De skaffar två bilar.
Biodling för 2000 år sedan
Låt oss se 2000 år tillbaka i tiden och läsa om bin i en bok som först i våra dagar blivit översatt till svenska från latin. Vid tiden för Kr. födelse sträckte sig det Romerska riket från Spanien bort mot Mellanöstern. Moderatus Columella, född i Spanien tjänstgjorde i de romerska okubationstrupperna och var förlagd i Mellanöstern.
För avgångsvederlaget för sin militärtjänstgöring köpte han en lantgård i Italien. Från sina erfarenheter skrev han Tolv böcker om Lantbruk. Översatt från latin på 2000-talet av Sten Hedberg och utgiven av Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien. Columellas råd bygger också på hans föregångares skrifter inte minst de grekiska.
I nionde boken finns iakttagelser om bin. Jag nöjer mig med ett citat där han beskriver när bina förbereder sig för att svärma.
En förberedd flykt kan man dock få reda på i förväg genom att lägga örat intill varje enskild kupa, ty ungefär tre dagar innan de skall göra sin utbrytning, blir det oro och muller, liksom man förbereder en militär avmarsch, varför skalden så sant säger, som trumpetens brons med eggande toner manar de tröga till kamp, så vredgat surr får man höra, medan från andra ett brummande hörs som av dämpade tubor.
En poetisk beskrivning långt vackrare än den vi i dagens biböcker benämner ”yyyt, yyyt, yyyt, kvaa, kvaa, kvaa” och som många biodlare idag inte ens noterar.
Grekland-fakta
Total yta 131 957 kvadratkilometer
Ca 11 miljoner invånare
Språk är Grekiska
Parlamentarisk republik
Högsta berg Olympen 2 917 m
Största sjö Sterea Ellada 95 840 km2”
Längsta flod Aliakmon 297 km
Klimat och miljö
Grekland har ett medelhavsklimat, men med stora skillnader mellan norra och södra landet och mellan bergen och kusten samt inlandet. Svala vindar, både från bergen och från havet, dämpar överlag sommarvärmen vilket gör att Greklands klimat varierar relativt måttligt mellan sommar- och vintersäsongerna. Skogen i Grekland är starkt decimerad vilket bland annat bidrar till torkan under sommarsäsongen. Odling av vin, oliver, dadel, apelsin, citron och persika passar till det torra klimatet.
Ekonomi
Grekland är fortfarande, vid sidan av Portugal, EU:s mest jordbruksberoende land. Även turismen är en viktig inkomstkälla för Grekland.
Turism
I världen ligger Grekland på 11 plats i fråga om turistinkomster. Ca 17 miljoner turister besöker landet varje år. Främst övärlden med Kreta Korfu, Rodos.
Jordbruk
En knapp tredjedel av landets areal är uppodlad, vilket till stora delar beror på att topografin, klimatet och jordmånen sätter stopp för ett effektivt odlingsarbete. Vattenbristen spelar en mycket stor roll i jordbruket och på runt 25 % av den odlade arealen måste marken konstbevattnas för att kunna odlas. Cirka 40 % av jordbruksarealen är betesmark för djur som får och getter.
Källa: Wikipedia
Yrkesbiodling år 1750 – outslitliga bikupor i Grekland
Fakta och bilder till den här artikeln har jag fått av min kollega biodlare Stefan Fehler tillika stor Greklandsvän. Kan vara värt ett besök för biodlare som planerar en semester i Grekland.
Bland torra steniga klippor, utsatta för havsluften, mellan blommande timjan, salvia och oregano står rader av bikupor tillverkade av sten.
De finns på Peloponnesos, en grekisk halvö som bildar södra delen av det landfasta Grekland. Den skiljs från övriga fastlandet av Korintiska viken och Korintiska näset.
Greklandsemestrande Stefan Fehler satt på restaurang och bläddrade i en bok. Så fick han upp sidor med bilder på bikupor av sten. Dessa fanns i Niochori outer Mani. -Det var ju bara c:a 1 mil i bergen ovanför oss så jag frågade personalen men ingen visste något säkert, berättar Stefan. Dagen efter åkte jag upp och började leta. Efter diverse viftande och pratande på engelska, tyska och nån slags grekiska så hittade vi kuporna efter 3 tim letande. Det var mäktigt att se dom!
Bikuporna byggdes 1750 och användes så sent som 1995. Jämför med livslängden på dagens kupor! Men så är också sten ett beständigt material och att vandra med kuporna var uteslutet då dessa säkert vägde långt, långt över honungens vikt. Garanterat stöldsäkra är de dessutom.
I Mani skattades honungen två gånger per år, en gång på vintern och en gång på sommaren. Honung från Mani var och är berömd för sin kvalitet.
I ett litet kapell, byggt samtidigt som kuporna, firar man årligen St Pandelaimonos dag. Då offrar man sötsaker och det sägs vara en mycket söt tillställning.
