Myror kan göra stor skada och ödelägga bisamhällen i biodlingar. Små myror bygger gärna bon i bikupans isolering vilket inte brukar vara någon fara för bisamhället. Större arter av myror typ stackmyror är dock ett hot, speciellt på våren då myror är aktiva vid lägre temperaturer än honungsbin. I värsta fall rövas bisamhället ut helt vid ett kraftigt angrepp och går under. Under sommaren kan bina försvara bikupan bättre men även då kan avläggare och svaga bisamhällen vara i riskzonen.
En film där myror har angripit bisamhällen på våren.
Det bästa är att inte placera bikupor i närheten av myrstackar. Det är svårt att rekommendera ett bisäkert minimum-avstånd mellan bikupor och bistackar. Kommer myrorna i efterhand kan myrstacken grävas upp och flyttas, eller så flyttas bikupan till en ny uppställningsplats. Var uppmärksam på vår-vintern när myrorna är på hugget. Uppstår angrepp kan du prova att flytta bina bortom flygavstånd på ca 2-3 km temporärt. Sedan kan du prova att flytta tillbaka bikupan till hembigården under försommar-sommar.
Olika nödlösningar med t.ex. tjära, kalk, konsistensfett eller vatten under bikupan vid fötterna på dess pall, bänk eller benställning, kan förhindra eller mildra angrepp av stackmyror. En tunn plastskiva under bikupan kan också göra det svårare för myrorna att klättra upp. Vegetation kan rensas bort så att myrorna inte klättrar upp via gräs och grenar. Att gnida in benen på bikupan med tagetesblommor (sammetsblommor) håller myrorna borta, säger en del biodlare. Olika lösningar kan fungera temporärt men risken finns att bina vandrar på varandra till slut samt att det blir samma visa nästa vår igen.
Undvik att använda gifter mot myror. Myror är lika viktiga för naturen och gör biodlare och bin en tjänst vid bladlusangrepp som ger bladhonung. Trädgårdsgifter kan lagras lång tid i naturen och hör inte hemma där du producerar livsmedel, d.v.s. honung, frukt och grönt.
