Bikupa

Bikupa, kupa eller bibostad kallas bostaden som biodlare tillhandahåller för sina bisamhällen. I naturen lever bin i oftast i ihåliga träd eller fritt där klimatet tillåter. Den urprungliga biodlingen bedrevs i träd och utvecklades till bikupor tillverkade av trästockar, lera eller halm. Honungsbin i Sverige är idag beroende av att biodlare förser dom med husrum. Det beror dels på grund av det storskaliga skogsbruket och människans utbredning där honungsbinas naturliga boplatser (naturlig, opåverkad skog i större sammanhängande områden) i princip helt saknas, på grund av att den befintliga underarten av honungsbin i norden (nordiska biet) har konkurrerats ut av import och på grund av sjukdomar och skadedjur som t.ex. varroakvalster.

Vandringskupa, även kallad uppstaplingskupa, är den vanliga varianten av bikupor som dagens biodlare använder för rationell hantering av bisamhällen. En vandringskupa av uppstaplingsmodell kan byggas på med fler lådor allteftersom bisamhället växer. Vandringskupor tillverkas av trä, plast och metall. Fördelen med vandringskupan är enkelheten och priset, att den kan flyttas/vandras men även användas som en stationär bikupa.

Stationära bikupor är ämnade för en fast uppställningsplats och brukar vara större och tyngre än bikupor av vandringsmodell. En stationär bikupa har ofta ett fast, skyddande, isolerande och vackert ytterhus med oisolerade lådor placerade inuti. Stationära bikupor finns som trågkupor men även som uppstaplingsmodell. De stationära bikuporna var vanligare förr men tillverkas fortfarande efter gamla ritningar.