Bigård eller uppställningsplats kallas den plats där biodlare ställer sina bikupor med bisamhällen. Bigården kan vara placerad till exempel på den egna tomten, på en utbigård vid ett jorbruksfält eller i skogen. I stadsmiljöer kan bikupor placeras till exempel i parker, koloniträdgårdar eller på tak.
Film om uppställningsplatser och bigårdar.
Att tänka på när biodlare väljer uppställningsplats
Det är bra om bina får morgonsol och halvskugga under dagen. Helst skall det vara ett vindskyddat läge. Närhet till vatten och bra dragväxter är viktigt. Bikupan ställs på pall, bänk eller benställning. På grund av binas flygtrafik riktar flustret mot platser där människor och djur inte passerar. Bikupor ska heller inte stå för nära trafikleder eller liknande störningar då vibrationer kan orsaka ökad foderförbrukning och utsot under vintern. På grund av risken för stöld och skadegörelse är det alltid en fördel om det finns någon sorts allmän tillsyn eller teknisk bevakning av bigården.
Bigården skall helst vara en rofylld plats invid skog och äng. Där växer oftast flera av dessa blommor i riklig mängd och ger en varierad näring till bina. Dessa bygder som ibland benämns ”mellanbygder” är inte intensivt utsatta för de kemigifter som förekommer i de ensidigt odlade grödorna i landskap med storjordbruk och skog.
Med kemiska medel dödas växter och mikroliv i jorden innan man sår den gröda som skall odlas. Endast ca 5% av gifterna tas upp av själva växten. Den största delen av gifterna lakas ut i jord och vatten. Gifter och mögelmedel i växter skadar bina. Bin som dricker vattnet påverkas liksom alla land- och vattenlevande insekter. För att undgå näringsbrist och svält måste bin i dessa områden flyttas om de inte omkommer eller själva flyr platsen. Flera biodlare har vittnat om att deras bikupor vid sommarens slut varit tomma på bin. Bin trivs bäst landskap utan neonikotinoider, glyfosat osv.
Johann berättar om olika uppställningsplatser för varierad honungsskörd.
Bästa platsen för en bigård har:
Blommande maskrosor, lingon och blåbär.
Fruktträd- och bärbuskar som körsbär, äpple, plommon, krikon, krusbär och vinbär.
Följt av vitklöver.
Lind.
Och ljung i slutet av säsongen.
